Maraton debuten..

..gav inte mersmak. Fy fan. Värdelös. Staplade runt. Ont i knäna, kramp i benen. Inte sådär skönt trött utan mer ont. Vasaloppet var jobbigare, men var nog för jag kunde ta ut mig mer då. Det här blev mer en smärtsam promenad sista 18 km.

För otränad och tung helt enkelt. Just nu tänker jag aldrig mer springa med nummerlapp. Det är inte kul längre. Men kanske ångrar jag mig. Kanske inte.

6.19 blev sluttiden. 19 minuter över min egen skamgräns. Det positiva med dagen, jag kastade inte in handduken i Ottsjö och jag fick nästan inga blåsor på fötterna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0