Vår.
Vintern verkar ha släppt greppet om Östersund. Varmt, blåst, regn. Så trist. Hade hoppats sitta i Vinterparken och må gott. Men så verkar det inte bli...får återgå till jobbet lika grå och trött som jag lämnade det. Bitter.
Bäbin har börjat klättra och krypa i sängen. En rejäl krasch är väl nära antar jag. Hon kryper i sömnen. Hittat henne lite överallt på sistone. Får väl madrassera rummet. Eller vad gör man? Är ju iofs inget jätteproblem eftersom jag oftast lägger mig
vid 19.30 jag med...
Nu hoppas vi på mer sömn och lite vårvinter i alla fall.
Ful väder.
Senaste rapporten var go väder, men nu är det ful väder. Plus grader och is. Fy.
Stinas 8-månaders kris pågår alltjämt. Nån separationsfas de genomlider säger experterna. Sover dåligt, vill inte vara ensam. Så från att sova dåligt sover hon nu extremt dåligt. Kul kul.
Kommer vara ett vrak när jag börjar jobba i maj.
Hon har också bestämt sig för att Thulevagnen är värdelös. Skriker sig blå i den. Fått ge upp skridskoåkning tre gånger nu...
I övrigt mår vi fint. Och Emil har blivit en fena på att bredspackla.
Go väder.
Igår ihållande snöfall. Stackars åkare på Ski marathon som fick redigt tunga förhållanden. Idag sol och minus två. Så fint att jag gav mig ut på en långsam skidtur.
Vårvinter i luften.
Full rulle.
Mini har knäckt krypkoden. Har ju länge stått och gungat på alla fyra. I helgen började hon åla.
Igår ställde hon sig på alla fyra och satte fart. Sedan tog det bara någon timme innan jag hittade henne ståendes, i strumplästen, lutad mot en rottingkorg...den stod mot väggen så hon föll på blöj-röven och inte framåt tack och lov... Idag satt hon i
hallen och åt skosnören, hon klättrar upp på knä på ledningarna i duschen.. Slut på husefriden.
I övrigt förkyld. Hosta och jävelskap. Varit så fina dagar att jag nästan övervägt att ge mig ut i skidspåret ändå. Men vet bättre...då blir man aldrig frisk. Symptomfri några dagar innan träning säger syrran. Har jag knappt tränat hittills i år
var det väl inte så noga om februari blev på sofflocket med....
